Hej, mitt vinterland!
...nu är jag här! Med sången klingande i mitt huvud gav jag mig iväg! Nu är det högsäsong! Helt perfekt skidväder. Några minusgrader och nyfallen, vit fluffig snö. Perfekta skidspår på Ormberget men den här gången bar det iväg till mina rofyllda skogar i Sunderbyn där hundarna får springa fritt och tystnaden råder. En lisa för själen tror jag det heter. Det är så vackert så man blir stum, helt ofattbart vackert. Som en tavla fast så mycket vackrare. Genom detta sagoland skidrade jag fram. Fort går det inte, det är så svårt att åka skidor utan klassiska spår. Skidorna fladdrar hit och dit och fötterna tippar i sidled. Men det får man stå ut med. Ordentligt fäste är det som gäller och sen är det bara att trampa på. Det är en viss teknik att åka ospårat. Jag har inte riktigt fått kläm på det. Skulle önska att jag kunde åka lite fortare, men det är ruskigt jobbigt. Måste träna mer på det!
Under min skidtur fick jag se en renflock på fem renar som kom plöjandes genom snön. Snön yrde och svansarna i vädret. En vacker syn. Hackspetten som ratatataade på ett träd och harens spår i snön.
Sedan tillbaka till verkligheten, barnen skulle åka slalom på Ormberget. Så det vara bara att packa lunchen och iväg dit. Passade på att åka ÄNNU mer skidor, nästan lite för mycket av det goda, men jag ska inte klaga, det är bara att bita i och hålla ut. Runt, runt på Ormberget, fina snabba spår. Två olika typer av skidåkning, men ack så härliga bägge två! Lyckliga jag!
Idag blev det äntligen cykel till jobbet igen! Lite spårigt och vingligt men pigg och rosig om kinderna när jag parkerade utanför Sunderby sjukhus!
Ha det bra!
