Som Bambi på hal is!

Igår var det skidträning på Ormberget för sonen. För någon vecka sedan hällregnade det under träningen, efter en kvart var alla dyngsura. Men vilka fantastiska barn! För dem är det bara ett äventyr att åka skidor i hällregn. Det är bara att bita ihop själv och ta några rundor i spåret för vad signalerar man till barnen om alla vi vuxna sätter oss inne i värmestugan. Man får fokusera på den varma duschen man ska ta när man kommer hem och en varm kopp med te med tjocksockar på fötterna. Att man kunde hälla ut regnvattnet ur skidpjäxorna och att det gick att vrida ur sockarna får man se mellan fingrarna på. Ångrade bittert att jag inte tvättade bort maskaran före...
Igår var det ishalka i skridspåret. Jag valde skateskidor för att slippa åka med klister. Vet inte riktigt om det var rätt beslut, men jösses så vinglig jag var. Att stå och staka i det klassiska spåret var väl det som gick bäst, men tyvärr finns det ju både backar upp och ned och jag vet inte vad som var värst. Gruvade mig för att kliva ur spåret i uppförsbacken för att byta till skate och i nedförsbackarna trodde jag min sista stund var kommen. 
Är så avundsjuk på alla dem som susar förbi mig, fartfyllt och kraftfullt skejtandes (hur nu det stavas). Förstår inte de att det är livsfarligt och att det egentligen är underlag för skridskoåkning? Ser ut på dem som om det är perfekt före. Fattar inte hur de gör det! Jag blir feg och vågar inte glida ut och stå rakt över skidan av rädsla för att falla. Jag tippar in fötterna och åker på innerkanten av skidan (lite som att åka på lädret på skridskon) och blir bara stapplig. På barnen syntes det inte heller att det var halkigt. Nåja de har låg fallhöjd brukar jag trösta mig med.
Fick jobba lite mentalt för att hålla humöret uppe, fick i varje fall frisk luft, fick jobba ordenligt med mage och överkropp och vad var alternativet? Sitta hemma i soffan och såsa? Nä tack!
Imorgon kväll är det träning igen och då hoppas vi på mjuka fina spår och kanske, kanske är det inte bara 2 km-spåret som är öppet, kanske, kanske får jag ge mig iväg på en längre runda, med snö i träden och  stillheten som sällskap.
 
Ha det bra!