Morgonjogg
Hej!
Inga spännande race reports att dela med mig av den här gången, Skulle inte orka med så mycket spänning för ofta!
Åter till vardagen med jobb efter semestern. Igår drog jag nitlotten då maken och sonen drog iväg på joggingtur i Norra Mark och JAG blev kvar hemma och storskrubbade badrummet och duschen. I och för sig ett träningspass i sig, men roligare kan man ju ha det. Gjorde ett tappert försök till revansch imorse då jag steg upp vanlig tid på morgonen, åt en smörgås, packade löparryggsäcken och JOGGADE till jobbet. Oj, vilken konstig känsla det är att jogga så direkt på morgonen. Kroppen var inte med mig och benen stapplade fram, hittade aldrig någon rytm eller känsla av rull. Det var bara att bita ihop och knata på. Var dessutom år och dag sedan jag sprang på asfalt! Nå, jobbet blev gjort, en dusch på jobbet och sedan frukost till första rasten, men sen var jag faktiskt härligt pigg hela dagen.
Joggade hem också och önskade att jag kunde säga att det gick lätt och att jag kände mig som en gasell, men tyvärr...
Det fick mig att börja fundera över hur mycket av löpkänslan som sitter i huvudet och hur mycket som sitter i kroppen. 6 km asfaltlöpning utan backar borde ju egentligen inte vara några problem vilken tid som helst på dygnet efter mitt träsktramp förra veckan. Tänk om allt bara sitter i huvudet? Med andra ord, tänka mindre och bara göra. En tung joggingtur är ju i varje fall bättre än ingen alls!!!
Hittade i varje fall en liten, kort stig bredvid asfalten som jag kunde glädja mig åt på vägen hem.
Ha det bra!
