Recept på trevlig hundtur
Hej!
Äntligen börjar all möda ge lön! Vår yngre hund Dundra är nu tre år. Under dessa tre år har jag slitit med att hon ska kunna gå relativt, acceptabelt och hyfsat, utan att skämma ut sig, i koppel... Inte lätt när man har två springtokiga draghundar... Ni kan ju bara tänka er, de behöver bara snegla på varandra så är tävlingen igång, nos mot nos osv... Än värre blir det ju när man ska försöka jogga med dem. ÄNTLIGEN! Matte är med! Nu kör vi! är vad som dyker upp i deras hjärnor så fort jag rör mig i ett snabbare tempo än strosande.
Det är ju faktiskt en stor fördel att kunna jogga hemifrån på cykelbanor och faktiskt vara på samma kvarter mesta delen av tiden.
Men så plötsligt händer det! Jag joggade på elljusspåret på Ormberget! En riktigt trevlig, lagom tur. En så där medelsvenssontur, lagom lång, lagom terräng, inte helt ensam, slapp använda pannlampa, för det fanns elljus! Det var inte igår! Och jag var till och med på gott humör och inte ens hes när jag kom tillbaka! Underbart! Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Sofia och Dundra!
Vill ni veta vad hemligheten är? Förutom tre års tålamodsprövande nötande? Hundgodis i ett brustablettsrör! Det är veckans husmoderstips! Hundgodis blir så geggigt och luktar pyton när man har dem i fickor. Finns dessutom inte så många lämpliga fickor på ett par löpartights. Ibland har jag haft hundgodis i tumvanten, men hur fräscht är det att torka snor med den handen?? Ett brustablettsrör passar perfekt i handen, lätt att nypa om, bra kork, rasslar lite när man springer så att björnen hör oss. Ni hör ju vilken uppfinning! Inget patent taget ännu så det är fritt att ta efter och alldeles gratis! Varsågod!
Ha det bra!
