Ilningar av lycka!
Hej!
En kväll förra veckan var jag nere på isen och åkte skidor med hundarna. Två klassiska skidspår var dragna och bredvid fanns gott om plats för skate. Jag vet att jag har tjatat om dessa spår tidigare, men jag kan inte låta bli att återkomma till dem. Det går som en ilning genom kroppen på mig så fort jag ser ett härligt rent och fint klassiskt skidspår. Jag blir så sugen att ge mig ut.
Ett exempel till, jag är ute och joggar och plötsligt, innan mitt medvetande hinner reager så har ögat lockats av nånting vitt och orange lite halvdolt en bit bort. Ögat har signalerat till hjärnan och en liten yyyyeeesss-känsla sprider sig i min kropp, innan fyndet ens har nåt mitt medvetande. Ni kanske fattar vad det är? En orienteringsskärm! Jag behöver inte ens vara ute och orientera, det räcker med att jag ser en övergiven, kvarlämnad skärm så går min yyyeeess-känsla igång...
Och sist men inte minst, tänk er att man kör bil eller åker skoter och kikar in i skogen, vad ser man? Ett snyggt, mjukt och fint skoterspår, omringat av snö, snö i träden och höga plogkarmar. En bit framåt försvinner spåret i en sväng eller upp eller nerför en backe. Mums! Jag vill bara spänna på mig skidorna och ge mig iväg. Att åka skoter längs ett sånt spår ger för mig inte alls samma känsla, det väsnas för mycket, tyst och stilla ska det vara.
Och jag vet två som håller med mig!!
Ha det bra!