Från 30K till 3K
Hej!
Har ju glömt att berätta. Lidingöloppet. Ingen kul historia. Började med att jag 1½ vecka före åkte på en förkylning, mja borde nog vara överstökad innan Lidingöloppet tänkte jag. Så klart trist att inte känna sig stark och frisk och göra de sista förberedelserna, men jag tänkte glada tankar och gillade läget. Tills måndagen innan...böjer mig ned för att plocka upp ett skräp från golvet...och...det säger klick i ryggen. Ryggskott!!! Näe! Så surt. Jag lägger mig genast på rygg på golvet, gör mina övningar, försöker hålla ryggen mjuk, tar värktabletter och tänker att det här var nog en lindrig omgång som snällt och stilla tänker dra sig tillbaka på en eller två dagar. Men icke! Böjd och krokig och ONT! Jobbade på hela veckan med övningar, töjningar och allt jag kunde komma på, men på torsdag kväll fick jag ge upp. Det var inte meningen. Med sorg i sinnet stannade jag hemma från Stockholmsturen. Var inte ens sugen på en storstadsweekend.
En känsla av tomhet infann sig. Vad ska jag nu sikta på? Tills maken kom med förslaget att jag skulle hänga med ned på SM i Barmark med hund i Gävle. Varför inte? Maken och dottern hade redan planerat att åka ned och vi har en hund som vi kan låna till mig. Så mitt fokus gick från Lidingöloppets 30 kilometrar till SM 3 kilometer... Tur man är så ooootroligt allmänt tränad, eller hur? Från långdistans till sprint. Jag lät förslaget sjunka in några dagar och sen var jag på. Det kommer att bli kul! Jag har nu tagit några träningsturer med lånehunden Ville och har även kört några intervallpass på egen hand. Det går som det går. Kommer jag sist så kommer jag sist. Det är inte så mycket att göra åt och någon måste ju komma sist också. Så nu satsar vi på en tur ned till Gävle. Kommer att springa totalt 9 km fördelat på tre tävlingsdagar. Långt att köra för få kilometrar, men det blir en härlig tur med tre fjärdedelar av familjen Blomqvist.
/ Ha det bra!
