Pinigt!
Hej!
Usch vad jag skäms!! Jag skämde ut mig häromdagen! Jag brukar inte vara så känslig för sånt, brukar mest skratta när jag gör bort mig! Men nu var det faktiskt under all kritik. Men pratar man om piniga saker så brukar det lätta, så nu ska jag öppna mitt hjärta.
I går morse så cyklade jag som vanligt till jobbet. Ett par svängde upp på cykelbanan strax efter mig, tänkte inte mer på det, men efter en stund så kommer de ikapp och cyklar om mig. Även om inte jag är någon raket så är det sällan som någon cyklar om mig, men inte mer med det. Jag märker dock att de inte drar ifrån mig så mycket utan ligger en bit före mig, När vi kommer över till sunderbyn så tar de en lite annan väg genom villaområdet än vad jag gör. Där våra vägar borde gå ihop så ser jag inte till dem. Jaha, de skulle åt ett annat håll, tänker jag, inte mer med det. TILLS de ÅTERIGEN kommer ikapp och cyklar om, men lägger sig i bredd just framför mig och bara ligger där, de drar inte ifrån eller så. Varför cyklar man om när man ändå inte tänker fortsätta hålla fart? Här växer mina tävlingshorn till gigantisk storlek, en 20-taggars älgkonung!!! Det är jag det! Så jag lägger mig hack i häl bakom dem, ska minsann visa att jag hakar på. GAME ON! Någonstans i mitt stilla sinne så känner jag själv hur fånigt detta är, men jag kan inte ge mig!! Så jag trampar på tätt bakom deras stänkskärmar (som föresten inte är så värst bra, för det är blött ute och det stänker upp på mig, skulle ju kunna lämna avstånd, men neeeej). Så här ligger vi tills de ska över vägen och jag svänger längs med vägen istället... Så visst kan man säga att jag vann?
Men herregud, vuxna människa, nu får jag ju ge mig!! Hur fånig får man vara? Ska försöka ta en annan väg om jag ser dem en gång till. Nu låter vi detta mindre attraktiva blogginlägg falla i glömska. Inga bilder från detta spektakel. Laddar för ett lite mer positivt inlägg till nästa gång!
Ha det bra!