Så stolt!
Hej!
Nu kommer en rapport lite retroaktivt. SM i Mountainbike! På Frösön. Liksom ifjol. Jag som inte har något lokalsinne tycker att det är underbart när jag får åka på samma ställe igen. Nu kan jag ju faktiskt känna igen mig, jag vet åt vilket håll jag ska vända näsan när jag ska köpa kaffe (the i mitt fall), var är start, var är mål och dessutom - kortaste vägen däremellan! Det ni! Med det inte sagt att jag aldrig hamnade fel, fattar inte varför det är fler korsningar när JAG kör till ICA butiken 2 km från campingen jämfört med när maken gör det, eller att en cykelbana kan dela sig så många fler gånger åt ett håll jmf med när jag springer den åt andra hållet????? Att mobilen dessutom får slut batteri när man som bäst behöver den...
Nå, jag måste leva upp til min rubrik, så stolt är jag inte över mitt lokalsinne att jag tänker tillägna det ett helt blogginlägg.
SM i Mountainbike - sju ungdomar från vår klubb OK Renen deltog. Och gjorde ett fantastiskt jobb! Jämfört med städerna i södra Sverige har vi hälften så lång säsong, när de första tävlingarna kör igång söderut har vi precis kommit igång med klubbträningarna. Och inte finns det många ungdomar att mäta sig mot här i norra änden av vårt land heller. Men vilka kämparinsatser våra ungdomar stod för. Det är så lätt att man bara strävar vidare med träningspass, tempo, långpass osv, men när man står bredvid och tittar på när de tar ut sig till max, på alla plan, det är då man fattar vilka insatser de gör. Det går så fort när de cyklar, får ut max i varje tramptag, ökar farten där det är möjligt, jobbar med hela kroppen, över stök och bök i terrängen, vilar inte en sekund längs banan. Orkar hålla fokus i de partier som kräver det, tex ett hopp då de flyger 3-4 meter högt upp i luften eller starter tillsammans med 60 andra.
Jag kan säga att jag hade gåshud på hela kroppen och en och annan tår bakom solglasögonen dessa dagar. Jag hade legat eoner bakom dem i tid vid målgången om jag hade ställt upp. Det säger i och för sig inte mycket, men i alla fall!
En liten dunk i ryggen till oss föräldrar måste jag också ge. Jag tyckte att vi hade ett fantastiskt samarbete i att supporta våra ungdomar vad gäller skruva i cyklar, drickalangning, pep-talk, matservice, fotografering och mycket mer och i allt detta så hann vi med att ha riktigt trevligt också! Grillmiddag med bad, träningsturer, middag på Tages restaurang där maten finns åt höger och fikat mot vänster när man kommer in. OCH äta jordgubbar från jätte-jordgubbsodling en dryg mil bort!
Ha det bra!!
