Dags att nöta!
Hej!
Nu finns det spår på Ormberget, eller det har funnits ett tag, men ni börjar väl känna mig vid det här laget. Vill ni få senaste nytt så är det inte den här bloggen ni ska läsa...
Men vi har kommit igång med skidorna i varje fall. Barnen har haft träningar på snö och jag och maken har också hunnit med några pass, det är ju kul...
Men, usch detta är tråkigaste skidåkningen, hårda, fina spår skulle de flesta säga, men jag tycker ju inte om när det går så där hiskeligt fort. Med mina skrangliga fötter har jag ju ingen balans i knallhårda spår. Runt, runt åker man, nu är väl spåret
drygt två kilometer långt. Kanske längre än vad man har på hela vintern i södra Sverige, men jag vill ju ha böljande spår med vackra vyer. Och sist men inte minst...massa folk, det är ju jätte-härligt att folk tar sig ut, jag blir så glad av att se
det, men måste de vara just kring mig? Jag vill ju ha lugnt och ro och ensamhet! Och dessutom är man ju som sämst på skidor så här i början, vingliga fötter, okoordinerade rörelser och ovan att röra hela kroppen på samma gång.
Håll ut, håll ut!! Snart är den riktiga och äkta vintern här!!
Ha det bra!
