Ute och rastar morsan!
I går fick jag med mig sonen på tur...eller... man kanske också kan säga att han tog med mig på rastning. Det är ungefär som att vara ute med en av våra hundar. Han cyklar i åttor runt mig, cyklar på bakhjulet, cyklar utan att hålla i styret,
hoppar, sladdar osv osv. Jag cyklar rakt fram och har alldeles fullt upp med att hålla ett hyfsat tempo. Han försöker peppa mig genom snö och upp och nedför sluttningar. Men den här mamman är en fegskit och hoppar snabbt av cykeln och tar sig
till fots fram genom alla livsfarliga svårigheter. Inombords tacksam för att sonen tar sig tid och godhjärtat peppar mig!
Ha det bra!
