En repris
Hej!
Det fina sparkföret håller i sig. Med risk för liv och lem frågade jag dottern om hon ville köra sparken med hundarna den här gången. Man måste ju berömma henne för hennes mod. Vi har gjort flertalet vådliga vurpor med spark och hund tidigare. Allt har gått bra förutom att vi ibland skrattat så vi nästan kissat på oss.
Men denna gången var det allvar. Tidigare har vi bänglat med två sparkar och delat upp hundarna men allra bäst går det med två hundar framför en spark. Så nu fanns det inga alternativ. Dottern nappade med viss skräckblandad förtjusning, vi övervägde hjälm men fåfängan och risken för att möta någon vi känner gjorde att vi förkastade säkerheten och gick på tur och spark-skills istället.
Ut med hundarna, värma upp sparken (och hundarna), på med selar, ner med mössan i pannan, upp med buffen för hakan. Jag upp på cykeln (som ambulerande sjukvårdspersonal) och sedan gav vi oss iväg.
Hej vad det gick, vurpa på första raksträckan, sparken tippar och dottern flyger av. Ett gott skratt och på´t igen! Nu börjar hon få in snitsen, fin kurvtagning genom att ploga med sparkmedarna i svängarna. En vurpa till då det var en snödriva rakt över cykelbanan, sparken tog sig igenom, men för dotterns fötter tog det tvärstopp. Allt väl och upp på hästryggen igen. En till vurpa innan vi var hemma igen, många goda skratt, lyckliga hundar, rosiga kinder och...FREDAG!!
Kan man ha det bättre?
Ha det bra!
