Rosor på kind och solsken i blick

Det finns alltid en baksida av myntet, banne mig!! Alla mina mys-pass som jag njutit så mycket av och som jag pratat vitt och brett om. De passen räcker inte långt när man helt plötsligt står framför en lååång backe, dessutom med stavar i händerna! Mitt mål var att hitta ett lagomt tempo och sedan jogga upp. 

Backen avslutades med en lite brant knix och där dog jag varenda gång! Spelade ingen roll hur mycket jag än drog ned på tempot eller kortade stegen. Jag tog helt slut. Mjölksyran pumpade i benen och armarna domnade bort. 

Sex vändor kämpade jag mig igenom. Sen var jag ändå ganska nöjd med mig själv. 

Jadå! Nu vet man vad man har att göra. Mer tempo och på nåt sätt njuta även av det! 

Känslan som man har efter intervaller är ju egentligen inte så dum! -Jag gjorde det!

Ha det bra!