Rosor på kind och solsken i blick

Känner mig som Anna Haag! Snön vräker ned, mörkret är kompakt, pannlampans ljus äts upp av snöflingorna, snön går högt över mina pjäxor och jag måste lyfta skidorna högt för att inte fastna i snön. Anna Haag verkar vara en sån som ger sig ut i alla väder och ser allt som träning. Sen är likheterna slut. När jag kroknar i svaga uppförslut så glider hon lättsamt vidare. När jag får slut kraft i stakningen fortsätter hon enkelt med kraft i varje stak-tag. Men på min näthinna är vi lika och så kan jag väl få känna mig en liten stund där i mörkret. 

Hur mörkt det än är och hur tung skidåkningen än är så njuter jag ändå. Av den friska luften, snön i träden, hundarnas njutningsfulla spring och den orörda snön. 

Det ska fortsätta snöa hela natten, vi har sopat bron många gånger idag, och i väntan på att traktorn ska komma och ploga gården så har vi grävt gångar i snön. Äntligen vinter!

Ha det bra!