Hembergsutmaningen
Hej!
Jag som säger att jag är en glad motionär...som springer för njutning och de vackra vyerna... Jo, tjena, jag tror jag aldrig har sprungit så många lopp som jag gjort i sommar. MEN jag har njutit av dem alla även om en del varit sjukt jobbiga och även om jag gruvar mig sjukt mycket timmarna före varje lopp. Timmarna före ångrar jag alltid att jag anmält mig, man blir ju så trött!!! Idag har familjen sprungit Hembergsutmaningen i Ersnäs, en by utanför Luleå. Superfint och superjobbigt. Som vanligt ett terränglopp som går på elljusspår och stigar. Underlaget är högst varierat med myr, spång, klippor och stenar. Torrt och blött, upp och ned. Tyvärr hinner jag inte se utsikten för jag måste hela tiden se var jag sätter fötterna! Tror att proffsen springer uppe på stenar och rötter och de glada motionärerna (som jag) pusslar in fötterna mellan stenarna. Inte bra och blir mycket trippande. Men, i mål kom jag, flåsade sonen i nacken första halvan av loppet...och sen...såg jag inte röken av honom...
Min vana trogen så glömde jag fotografera, men fick bilder på min starka dotter på sms. Tack för det!
Ha det bra!!
