Fara för liv och lem!
Ett tunt snölager har lagt sig här i Luleå. Minusgraderna har hållit i sig hela veckan. Kanske, kanske har vintern kommit. Lite tidigt att ta fram skidorna ännu så det fick bli cykel bakom hundarna - trots snön! Ja, absolut med hjärtat i halsgropen,
men maken sa: Det går bra. Hur han nu visste det. Två hundar, två cyklar, två galningar... Ready for take off. Maken och Nicci först och jag och Dundra efter. Huj, vad det går! Först med hjärtat i halsgropen, men efter några uppförsbackar då
farten går ned och jag måste trampa på lite mer så börjar jag slappna av och lättar på det krampaktiga greppet om handtagen. Beröm och pep till Dundra som trummar på där framme. Duktig tjej! Men snälla Dundra, vad du än gör, stanna inte framför mig,
vet inte om jag skulle hinna svänga undan.
Men allt går bra, nån liten sladd och någon låsning av hjulet då jag bromsade för hårt. Men vi kommer i mål helskinnade allihopa, jag mest lättad av alla. I’m alive!!!
Ha det bra!
