Inspirerande
Hej!
Kul att man, när man själv inte är så jätte-inspirerad, kan inspirera andra. Även om jag alltid hävdat att jag är en glad motionär som njuter lika mycket av en vacker runda på cykel eller i joggingskorna så börjar jag helt klart sakna tävlingspulsen. Och även om jag inte sprungit så många lopp på senaste åren så fyller dessa lopp uppenbarligen en viss funktion för mig. För nu börjar coronarestriktionerna krypa under skinnet på mig. Jag saknar uppladdningen inför ett lopp, både långsiktiga och dagarna före, jag saknar fjärilarna i magen, saknar jakten under loppet, tävlingsinstinkten.
Häromdagen cyklade jag om en kvinna på elcykel på väg till jobbet, gissa om jag gick igång på det! Levde på den känslan hela dagen!
Men i all denna oinspirerade vardag så lyckades jag tydligen inspirera en annan själ där ute.
Jag sprang intervaller på Mattisberget förra veckan. Min vana trogen så samlade jag pinnar för varje intervall. Tio stycken, prydligt på rad när jag var färdig. Grejen är ju att man ska lämna dem där också för andra att se hur duktig man har varit. I helgen körde jag intervaller igen...och vad hittar jag? Jo, fem kottar på rad på vägkanten alldeles nära mina pinnar! Då är det någon annan som inspirerats av mig som kört intervaller och vill vissa att hen också kan! Kul! Som en liten tyst kommunikation med peptalk från en intervalltränande till en annan! Made my day!
Ha det bra!
